Idag är det måndag, tråkdag, REGNdag! Regn tycker jag om! Cyklade hem från jobbet i ösregn eftersom att jag (mer eller mindre medvetet) glömt stoppa ner mina regnkläder. Tur för mig att jag inte smälter av vattnet då! Det var skönt att känna dropparna piska mot mitt ansikte och kylas ner lite, jag är så trött på värmen! Men, den kommer nog tillbaka snart igen, är jag rädd!

Annars är det ganska lugnt här, ena katten sitte roch äter, den andra ligger i min nyinköpta korg för mina videoband, han är så söt och ska allatid ligge på de mest knasiga ställen. Själv sitter jag bara här och sitter, tänker mycket. På ett sätt har det varit två väldigt omtumlande veckor som gått, men på ett annat sätt så känns allt som vanligt lixom. Jag vet inte. I morgon ska jag iaf till CLV och prata lite, kansle kan hon hjälpa mig att reda ut lite, kanske kan hon försöka se vad jag ska göra, kanske skäller hon på mig? Jag hade en diskussion med mamma igår, hon är så maktlös och då är det lättare att säga "Du vill ju inte ens bli frisk och må bra", vilket värker fortfarande. Visst mamma, sa jag, visst du har sägert rätt. Jag orkade inte bråka, vi kommer aldrig bli överens om detta. Vi kanske får acceptera oss vara oense?

Förövrigt funkar min nya tv mycket bra, bra bild, bra ljud men det är samma gamla tråkigt tvprogram som det var på den andra tvn, märkligt,jag trode jag skullefå ne massa andra tv program när ja bytte tv, eller? Hm, har ni någongång sett en katt som försöker äta upp en tv? Det har jag.. nu! Allvarligt talat, han tuggar på allt.

Jag har bytt ut kogardinerna i köket mot stjärngardiner. Det blide fint det oxå. men kogardinerna är helt klart tuffast, men även mitt köksfönster behöver lite variation!

In i dimman!

Idag är jag mest frustrerad, men jag kan inte redigt sätta fingret på varför eller på vad. Antar att det har mycket med att jag är så trött att göra. Jag känner mig ganska anti allting, men det släpper nog snart. Vet att jag kanske inte borde sitta hemma och trycka när de är så, men jag orkar inte och vill inte träffa någon (Förlåt Erica!), tyävrr alla ni som nu råkat få för er att jag är en lugn och trevlig tjej, men jag vill mest be hela världen dra åt helvete. Gah, jag vill inte vara bitter, men kanske är jag det ändå. Det går i perioder det där, och snart går det över, tills dess ber jag om ursäkt ifall jag är snäsig och anti. Men nu är det helg, jag behöver inte smila upp mig för några kunder eller chefer, jag kan bara vara jag och det är skönt. Jag har ialla fall städat lite och nu håller jag på att tvätta, och om jag låter bli att vara så slarvig som jag brukar vara, så kanske jag inte behöver städa mer denna helgen (Ida, nu får du allt ta och bli lite mer ordningssam!!).

Och, guess what; idag har det investerats i en sprillans ny tv!! Yippii!! Så numera är jag ägare till en fin 28 tums grå (ja, mycket finare än den jag hade innan i TRÄ!) tv, och den är så modern att den till och med ha fjärrkontroll. woho :)

Annars sitter jag mest här och tappar hår, det finns ju dem som skänker organ, kanske kan jag göra som dem? Mja, asså jag har ju inga organ till salu för tillfället (jag hör av mig när jag får ngt över!) men är det någon som behöver en peruk så ska jag nog kunna fixa till det, ge mig en vecka så har jag tappat illräckligt mycket hår för att det ska kunna bli peruk av det! Katastrofalt.

Snart ska jag äta plommon och se på buskis (och inte att förglömma; springa fram och tillbaka mellan tvättstugan och lägenheten), det blir en heeeeelkväll :)

Give me your love, give me all of your love

(I will hurt you)

Hittade en jätte fin tröja på HM idag, en randig typ piké tröja, en kortärmad tyvärr. Jag ville bete mig som en liten unge som inte får godis när hon är med mamma i affären, lägga mig på golvet och sparka och slå! Jag vill kunna ha kortärmade tröjor, jag ville ha denna! Till råga på allt så var det ju rea på den, 50%, den sved att gå ut ur affären UTAN tröjan. Men, man lever ju som man förtjänar, det är ju jag själv som avsäger mig kortärmade. Tjoho!

Jag dricker så mycket mineralvatten att det skulle inte förvåna mig om jag börjar kissa bubblor snart..

Det är många tankar som rör sig i mitt huvud ikväll, jag har legat mer eller mindre hela eftermiddagen på soffan och glott rakt ut i ingenting, bara tänkt. Det kan ju aldrig vara nyttigt. Tänkte på en vas, man tappar den i golvet men limmar i hop den igen. Sen tappar men den i golvet en gång till, men återigen limmar man ihop den, man inbillar sig själv att den är viktig för en. Gång på gång tappar man den i golvet och för varje gång man limmar i hop den så blir det nya skarvar på den. Och den förlorar mer och mer värde för en, för varje skarv den får. Jag undrar hur länge man kommer spara på den, hur många gånger den får falla i golvet innan man tröttnar på att laga den, innan man slänger ut den?

Sitter och halvglor på DN-galan på tv, är det en hästen säng de landar i efter höjd- och stavhoppet? Mattan är ju blå/vit rutig, undra om det får extra betalt för att ha sån "reklam"? Funderar på om jag ska börja klä mig bara i blå/vit rutigt och sedan kräva hästens-konsernen på miljoner för att jag gör reklam för dem? Eller kanske gå i en Bullens Varmkorvs dräkt och kräva dem på pengar? Äsch, vem behöver utbildning och jobb? Det är bara till att göra reklam för företag och sedan kräva de på pengar, woho, min framtid är räddad :) Erica, vi borde bli sponsrade av Marabou för att vi äter så mycket choklad! :) Jag skulle bli rik isf! Snacka om att vara choklad-beroende!

Började jobba klockan 08.00 idag, var klar med förberedelserna klockan 09.00. Sen letade jag upp ett block och skrev lite, åt en dumlegrotta och en bulle till frukost (hejja!) . Klockan 10.00 öppnade vi, jag klättrade på väggarna de två restrerande timmara av jobbdagen med tanke på att jag knappt hade några kunder alls! Jag säger ju det, dumma värme! Håller mina kunder borta, tur att min lilla blinda gubbe kommer förbi och köper makalösa och fralla med Skinka på! Han är trevlig den! Efter jobbet va det bara till att trampa hem utmed bilvägen, mötte en polismotocykel, fy fasen va coolt!!
Mamma ringde från Stockholm, de hade varit och vandrat i gamla stan, så mysigt. Mamma som aldrig varit i den kungliga huvudstaden innan, tänk så mycket hon har att se! De satt och åt glass när hon ringde, och jag blev sådär super sugen på mjukglass! Är jag inte en gotte-råtta så säg!

I morgon är det dejt hos Farbro Barbro som gäller, det blir nog bra. Hoppas på att min nya mobil kommer på posten oxå, börjar bli lite sur på tre som inte vill leverera den till mig! Sicka nötter, "jag ska giva dem på moppo"! Till helgen ska jag köpa ny tv, Yippi! Börjar ana att söstra mi vill ha sin tv tillbaka snart. Vilken gosegris hon är, min lilla skitunge:)

Jag vet inte om ni har lagt märke till det, men fy fasen va varmt och kvavt det är. Vad gör man när det inte ens hjälper att duscha under iskallt vatten? Och mina ben är så torra, och det kliar så jag vet inte vad jag ska ta vägen. Smörjer man sen in sig så blir man ju äcklig och kladdig, och värmen gör ju inte en mindre kladdig precis. Urkel Turkel!

"jag kastar sten mot solen för jag hatar den". Där satte han huvudet på spiken, Håkan Hellström!

Söndag kväll, dagen har Inte spenderats i kyrkan, jag har Inte fått syndernas förlåtelse. Kanske borde man gått och tagit nattvarden idag? Vid närmare eftertanke så näe, kanske inte.. Det känns lixom inte jag direkt. Men när jag var liten, så trode jag på Gud (eller ngn högre makt), varje julafton när ingen såg mig satt jag framför julgranen och bad att han/hon/den/det skulle förlåta mig, för allt dumt jag gjort under året. Tänk, jag var knas redan då. Hihi.

Dagen har mest gårr ut på att göra så lite som möjligt på längsta möjliga tid. Såg förrövrigt en film på trean vid 21.00, "tretton" hette den och den berörde mig något så förbannat! Ni som känner mig lite grand in på huden (och dessutom såg filmen), kanske kan räkna ut varför den berörde mig så. Så, filmtips för den som vill se en bra film!!

Gårdagen (kan man säga Gårkvällen? för det var ju faktiskt på kvällen?) var ganska händelserik faktiskt. Men jag har tänkt mer på mina tankar, och kommit fram till att de spelar mig spratt. Så, back to reality, vad var det egentligen som hände? Okej, här kommer lördagskvällen i snabbversion, håll i er nu, here we goes; Promenad till Amfum, där va mamma och italienaren, sen kom vännen Linda, hennes syster, syskonbarn och min lillasyster. Linda hade cider med sig vilket betydde cider för Ida, sen blev det skratt, bus, roligheter, titta på hånglande par framför näsan på en, kissvaktning medans folk skulle kissa i buskarna, kände på vattnet, drack mera cider, lurades att äta en godis med likör i som smakade så illa att ja var tvungen att svälja ner den med mera cider (har alltid hört att man ska svälja ner likör med cider, hmm?), lite buggande, hårflätande, kramande på Linda, syster och Lindas systerdöttrar, sen va de en kisserunda till, skrattade åt en kille som stod och kissade (han var extremt diskret, inte!), sen promenad hem, kramde hejdå till Linda, slogs med en lykstolpe (förlorade nog, för lykstolpen står fortfarande kvar), hem till en tom lägenhet. Sov inte speciellt mycket på natten, men jag har nog vilat in det idag. hehe.

Ser nästan lite fram emot Karl Oskar dagarna nu, ska bli jättekul att stå på stortorget och sjunga till alla The Arks underbara låtar, de är helt fantastiska! Jag tycker Ola Salo är en redig liten charmstråle! :) Hihi. Nu missar ni inte The Ark på Karl Oskar! Det är ett måste att se!!! Gratis och bra, passar en småläning som mig :)

Läggdags snart, upp tidigt och jobba imån! Tjofaderittan lambo!

Lördag kväll, och här sitter jag igen. Lite cider i kroppen som rusar, men knappt nämnvärt. Desto mer tankar. Känslor av att vara fel, och jag är arg på mig själv för att jag är så feg. Men visst finns det andledningar till det, äsch Ida släpp det, det är historia och i morgon är det glömt. hm. Det är ju iaf tur att vänner, syskon, vänners syskon och systerdöttrar har mig, vem skulle annars förlja med de bort o hålla vakt när de ska kissa i busken? Vem skulle dansa bugg o dricka (äcklig!!) lakrids cider me dem, vem skulle skratta och dra "roliga" skämt hela tiden? Tjoho, det är stjärnor fastklistrade på himlen fresten, och jag är galet kittlig och obekväm när folk rör min kropp! Men i det stora hela så har kvällen varit okej, Linda är underbar, jag har till o med pratat med Daniel (men jag tror på allvar att han tycker jag är knäpp!!), min syster är vacker och jag tycker om att folk vill ha mina kramar. Linda som la sig (frivilligt!) i mitt knä och syster min som kramades med mig. Egentligen är ag för lyckligt lottad för att ens klaga! Så nu är det dags för mig att sluta vara Bitter för ikväll!!

Idag har jag tvättat, men torkutumlar helvetet var sönder så för tillfället har jag mer eller mindre blöt tvätt hängandes i hela lägenheten, kul, eller inte. Det är märkligt det där, nu har tvättmaskinerna kronglat i flera månader, i tisdags hade Växjö hem sevice på tvättstugan och idag är tortumlaren sönder, man kan ju fråga sig vad de håller på med på det där stället. Nötter!

Nu ska jag nog ta o krypa ner i min säng, har tagit en kall dusch, det behövdes efter kvällens värme. Ja som trode att de skulle bli lite kyla, men icke sa nicke, det fick jag inte mycket av. REGN IMÅN TACK!!

Men skärpning, mina vänner, det är bara en illusion. Och i nästa liv ska jag bli en pinne, utan några känslor alls. Ha! (men tänk om pinnar verkligen har känslor? Jag lovar, att i så fall ska jag raportera det till er, Promise!)

Övergången mellan fredagen och lördagen är avklarad, klockan är 01,55 nu när jag börja skriva och jag borde verkligen ligga i min säng och sova nu, men det är ju helg, så då är det lite mer okej att vara uppe. Jag fastnade framför datan här, hamnade på resesidor och jag är så sugen på att resa bort så jag håller på att spricka, synd att man inte är gjord av pengar! Jag behöver verkligen komma bort, jag vill verkligen bort från vardagen lite, kan jag väl få vara värd? Men i ett par år till kommer det bara bli drömmar, det ska mycket till för att jag ska spara ihop till att resa. Ska försöka spara (jätte enkelt när man lever på minimiexistens) nu i höst och hoppas på att tomten kommer med lite pengar vid jul, så kanske, KANSKE jag kan åka utomlands nästa år. Jaja, den som lever får se. Kanske vore det lättare att "visa upp sig" där, där det inte är ngn som känner en o ingen som man kommer träffa mer i hela sitt liv? Kanske är det lättare att ta folks reaktioner då? Kanske inte. Det kanske skulle bli likadant, jag åker på solsemester och går bara i långärmad. Hur skulle det se ut? Suck, jag får nog planera resan om ett par år..

Sömnpillerna är tagna för ett tag sen, borde verkligen gå o lägga mig. men jag vet inte, känner ett sånt behov av närhet, Kramar och pussar, det kommer sånna ryck ibland, när ja känner mig extremt ensam, när jag vill försöka vara liten. Men, jag har tur som har två hårbollar som håller mig sällskap, den ena sitter här brevid och väntar på att jag ska gå och lägga mig snart. hihi

<-- So, this is my darlings, mina barn. Moltas Aka. Molte (den mörke = 2år) och Lottis aka. Lotta (den vite = 11 år). De är mina ögonstenar, mitt allt. Så kelna och sällskapssjuka, och Molte är extremt busig me, men Litta sätter han på plats ibland, han har inget för att ge sig¨ på den gamla tanten :) I vilket fall så är de underbara och ahar tröstat mig många gånger, Lottis har torkat många tårar, Hon har till oc med en egen kudde i sängen, så hon ligger precis brevid mitt huvud och snarker, Moltas ligger oftast nere vid mina fötter. Jag Älskar dem, min små darlings!

Fick en massa gamla kort av en vän i veckan, det är trevligt med kort, inte några höjdar kort på mig direkt, men jag tycker ju aldrig om att vara på bild så :) Men vi tog många fina naturbilder, dessa tre berör mig verkligen; Den första (här till höger) ger mig verkligen en bild av mig själv ibland, så ensam, så avskalad men samtidigt gåtfull (hur nu det går ihop sig). Jag tycke att det betyder så mycket, den berättar en egen berättelse för alla som orkar lyssna på den.

Nästa bild (till vänster) är detta vacka minivattenfall, Omringad av grönt som växer som ett skydd, och de små bladen som bara flyter med.

Sen har vi sista bilden (till höger) , en ro-givande bild. "Vi bygger broar till famtiden". Om jag går över dessa broar tillräckligt många gånger, så kanske framtiden står där till slut. Och tittar på mig, vem vet? Den kanske gömmer lite framtidshopp och tro om vi står å den tillräckligt länge? Det återstår att se, det får testas helt enkelt.

Ja, jag tycker, att sånna här enkla saker kan vara så vackra.. Det får snart bli en naturpromenad för min del, dels runt sjön, men oxå ut i bokhultet. Naturen är så underbar, det kan ni inte säga ngt annat :)

Usch, jag börjar bli så där sentimentalt trött att ja bara skulle kunna lägga mig mitt på folvet o gråta, men lite ordning och reda får här va, men datan ska loggas av nu och Ida ska krypa ner i sängen. Önskar er alla en trevli nattsömn. *Over and out 02.37*

--------------------------------
Jag lever i gårdagen

och drömmer om det som aldrig blev

när jag blundar kan ja fortfarande känna din lukt

ditt hår mellan mina fingrar

och din andedräkt mot min hud

Du kom som en storm

blåste liv i höstens fallna löv

blåste liv i mina lugnor

men lika snabbt försvann du

lämnade en bris av längtan kvar

Samanflätade fingrar som aldrig blev något mer

än just hand i hand

trevande tungor mot okända läppar

och dina hjärtslag mot mitt öra

tätt intill, närmare än någonsin

Du sög ut luften ur mina lugnor

lika lätt som du blåst i den

du lovade aldrig något

men byggde broar av saknad

efter det du aldrig ville ge mig

--------------------------------

Farbro Barbro frågade mig idag om jag aldrig önskar att jag fick vara liten, omhändertagen, att någon annan tog över lite av ansvaret. Men visst önskar jag det, mer eller mindre konstant. Hon sa att jag måste VÅGA vara liten, våga låta någon ta hand om mig, våga dela med mig av ansvaret. Våga våga våga. När blev jag så nedrans feg då? Och hur vet man att man kan lita på att den man försöker dela ansvaret med, inte går sin väg? Sist jag kände mig liten, vågade känna mig liten, lurade jag mig själv. Trodde att det var okej, men det var det inte. Och det gör så ont när man sedan står där, blottad och utelämnad, alldeles ensam.

Men, egentligen, vem är jag att klaga? Jag klarar mig bra, jag är stor flicka nu, jag klarar mig själv :) Jag behöver inte vara liten, jag behöver bara fortsätta andas. Så det så.

Det stör mig en del att klockan på den är bloggen är HELT fel, undra vad det är för kosmisk tid den går efter?

Jaha, någonting blir uppenbart för dem och så bryr de sig helt plötsligt. Släktingar som man bara träffar vid släktkalas och sådant ringer och bjuder hem mig till dem "för vi har ändå inget för oss". Är det nu jag ska säga Tack? Visst blir jag glad, de visar att e bryr sig. Men samtidigt är det frustrerande och känns så falskt, helt plötsligt är man viktig? Nej jag förstår inte, tyävrr människor, jag förstår er inte! Nu vet jag inte hur jag ska bete mig, jag känner mig granskad och det känns som att era ögon hela tiden letar efter bevis, som att era tankar är "besudlade" av den nya informartionen. Jag är Ida, bara Ida, gamla vanliga skrattande Ida. Det är bäst så!

Och i morgon ska jag till Farbro Barbro, det ska ju bli spännande (inte?). Vad ska jag säga? Hur börjar man? Vad börjar man? Vad sägs? Äsch, ja hoppas på att hon leder samtalet in på "rätt" spår. Kanske går jag bara dit och säger att allt är bra? Vi får se, 11 timmar tills dess, oron sitter som en klump i magen. hualigen! jag är ju inte sjuk, vad ska detta vara nödvändigt för? Undra om hon skulle uppskatta att jag kallar henne Farbro Barbro? Är det värt att kolla upp?

Förövrigt har jag spenderat kvällen hemma hos mamma (ganska krystat), vi såg på allsång och bror min och jag sjöng med när Lordi uppträdde (men Anders Lundin är så tradig, jag saknar Berghagen!!) sen såg vi dokumentären och Auschwitz (jag vet att jag ej kan stava till det), fy fasen så hemskt det är, att En människas planer kunde döda så många människor. En dag skulle jag vilja åka och kolla på ett koncentrationsläger, jag tycker det är intressant sånt där. men allvarligt talat är jag inte helt säker på att jag skulle klara av det, så jobbigt. Vi åt choklad och Ola spelade gitarr, sen körde han mig hem och nästan viskade när jag gick ut ur bilen "take care". Jag älskar dig bror min. Det gör så ont att se er må dåligt, det gör så ont att veta att saker jag gör får er att fara illa. Mina syskon är underbara!

Himlen är vacker, blå med små mörka bommulstussar lite här och var. Jag skulle vilja känna på molnen, undra om de känns som sockervadd?

Och jag läste om en pojke vars liv slutat hastigt för tre år sedan i en bilolycka. Och genast rullade tårarna upp. Så mycket tankar, så mycket saknad.

Och jag tänker på Toni, jag var fyra år när han föddes, nästan fem när han dog. Och jag minns det så väl, samtalet från sjukhuset, vansinnesfärden dit, sen yoggin, och den bruna snurrfotöljen och hans blåa sockar på de små fötterna. Och alla som stod runtom oss, jag, fyra år, med min döde bror i famen, som sjöng "tryggare kan ingen vara".. Jag kommer inte ihåg några tårar, varkrne från mig eller någon annan, men detta har etsat sig fast i minnet, tryggare kan ingen vara..

Och sen Anne-Karin, vackermänniska, alla varma kramar. Och visst, allt började som en kontakt via hennes jobb, jag var hennes "arbete", men det blev så mycket mer. Det blev så mycket värme, och jag minns hur hon nästan kastade sig ner i vattnet efter vattengympan och kramade mig när hon fick reda på att jag fått en lägenhet (vilket gladde mig oerhört). Och hur hon log, och hennes klingande skratt och alla alla alla kramar. Sen bara, borta. En hjärtinfarkt i sömnen och jag såg henne aldrig mer.

Och givetvis min änglaflicka, hon som gick balansgång på linan mellan livet och döden, hon som inte orkade med att kämpa vidare. hon som självmant valde att lämna livet. SÅ mycket saknad.

Och farfar, morfar, Svea, Maria och alla andra nära och kära. Det finns minnen för dem var och en. Tänk, att man bara av att läsa en text, ett par nerpräntade ord, kan påverkas så mycket. Känna så mycket, gråta så mycket.

Egenligen sitter jag inte här och skriver nu, egentligen ligger jag nerbäddad i min (allt för) varma säng och sover djupt. Egentligen. Sömnpillerna e tagna för ett tag sen och de gör ju ingen nytta om jag sitter här, alltså ligger jag i sängen och sover, egentligen..

Uppdatering är följande; Min tv från början av 1600 talet har idag låtit åldern ta ut sin rätt. Bäst som det var när jag satt och halvglodde på simpsons i godan ro så slocknade den. Den var helt död och så plötsligt, ett livtecken. Den började låta, jaha, men lyckat, jag har ljud men ingen bild. Jag tror det är dags att kasera den gamla burken, den har ju trots allt ett par år på nacken, om jag säger att den (faktiskt, hur otroligt det än låter) är en brun, TRÄ tv, utan fjärrkontroll med endast 14 kanalknappar att trycka på, som sitter över den enda högtalaren brevid skärmen. Ja, det är faktiskt en stenålders tv, så min nästa inverstering borde nog bli en tv!

Annat att uppdatera är att bror min tittade förbi för att låna datorn, han stannade i två timmar vilket gav mig mer eller mindre panik. Utan tv och datan upptagen, skrev ett LÅNGT brev och lyssnade på en skiva i min ljudbok, men rastlösheten började äta upp mig. När han väl gick (nej, det är inget illa mot min bror, jag Älskar honom och han gör mig glad och han är så välkommen så) så vad jag helt utpumpad.

Dessutom har min mage lagt in en protest, en molande värk som jag egentligen har gjort mig förtjänt av. Har inte gett den något vidare sunt att äta idag. Eftersom att vi hade bullbak på jobbet idag (vilket betyder att Ida har bakat 130 bullar idag) så började jag förmiddagen med 3 nybakade bullar, mumsfillibabba! Dessutom åkte lite smet av kärleksmumsen vi oxå baka ner i magen. Väl hemma åt jag frysta jordgubbar och choklad, och så en massa mineralvatten på det. Inte undra på att den gör uppror. Får hoppas att den lugnat ner sig tills imån bitti (när ja ska upp alldeles för tidigt). Den ska iaf få redig mat i morgon, får väl muta med det :)

Sista uppdateringen; Egentligen så börjar jag redan fasa för besöket hos Farbro Barbro. Tur det finns telefon så man kan ställa in om man känner att det inte är akut eller så. hehe.

Nähä, nu ska ja FORTSÄTTA sova. Godnatt sov så sött

Dagen har varit lång, eftersom att jag var borta från jobbet två dagar förra veckan så har jag bestämt mig för att jobba in de timmarna, vilket betydde att ja jobbat i stort sett hela dagen idag, tufft! I morgon kommer Christina och hämtar upp mig 07.40 (så tiiiidigt!) sen jobbar jag till 14,30 ungefär då mamma mfl kommer och plockar upp mig. Italienaren fyllde 50 igår så han ska bjuda på viltrestaurang vid 15.00. Har fått tid hos Farbro Barbro (Mycket bra smeknamn Ica:)) på onsdag. Känns lite sådär med en människa jag aldrig träffat, vad förväntar de sig att jag ska säga? Svåt nog att prata i vanliga fall, men vad vet jag, kanske underlättar det lite att det är en total främling? Det blir vad man gör det till kära vänner, och jag ska göra mitt "bästa".

Satt ute på balkongen och busade med tjockiskatten alldeles nyss, vi hade lite vattenkrig som går ut på att jag sprytar vatten på honom med en sprayflaska när han försöker ta sig över på grannens balkong, sådär populärt, men han ger upp sina försök iaf (åtmindstonde i ungefär 30 sekunder). Jag la mig ner på betong golvet och kollade upp på himelen, såg de runna bommulsmolnen sväva förbi, lite nostalgi över det hela. Så många kvällar jag som tonåring spenderat i gräset med ögonen fästa på himelen. Det finns en saknad till det som var, just då, dessa endlösa kvällar med de vaknade stjärnorna. Men det finns oxå en önskan av att glömma, förtränga dessa nätter, alla anledningar till varför jag från början gått hemifrån. Det är märkligt det där, hur kroppen kan säga två saker samtidigt, hur den kan ha två önskningar och två viljor, om samma sak. Det blir lite dragkamp hela tiden. Kroppen är märklig! Människor är märkliga, världen, livet, allt är märkligt.

Jag håller på att lyssna på en ljudbok för tillfället, "Sista chansen" av Marian Keyes", har kommit halvvägs, och jag förundras över hur dessa författare kan måla upp texten så att den blir alldeles levande. Det är Katarina Ewelöf som läser den, jag har alltid trott att hon är en mycket "stressig" männsika, tycker att de flesta rollerna hon har i film och på tv är mer eller minder hysteriska! Men när jag hör henne läsa denna boken får jag en helt ny syn på henne, en helt ny sida. Och jag tycker den passar henne jätte bra, eller kanske är det hon som passar för boken, inte den som passar henne? Sak samma.. När jag ligger i sängen och blundar med lurarna i öronen (japp, ljudbok måste höras i lurar. Sätter ja skivan i den vanliga cdn och lyssnar högt på den är det så mycket annat som fångar min uppmärksamhet) känns allt så levande, som att jag varit där, varit med om hela denna berättelsen live lixom, som att jag var med när Tara och Katherine fick höra om Fintans cancer och som att jag upplevt alla Thomas råa kommentarer och den orättvisa, rent av elaka inställningen han har till Tara. Jag vill slå ett slag för ljudböcker, att läsa själv har sin charm, men i brist på koncentrationsförmåga och ro i kroppen att sitta still (ja, man kan gå runt och lyssna på ljudböcker, ute eller inne, man behöver inte ligga still. Det blir bara jobbigt i längden!) så är ljudböcker verkligen kanon. Jag hade underskattat de innan, men jag erkänner, jag hade fel. Ljudböcker är inte bara en entonig röst på en skiva som försöker förmedla ngt, det är en levande verklighet. Helt klart värdigt att testa!

ugh, jag tror jag har skaffat mig ett ordentligt jäkla sockerberoende, jag har ett extremt chokladsug mer eller minder hela tiden, det kan ju aldrig vara bra. Det får jag göra ngt åt, här får ske en ändrig, mja.. men jag tar tag i det en annan dag. Som det brukar låta; "Från och med i morgon.."

Så var det kväll igen, eftersom att ja är "kvinna" så kan ja göra flera saker samtidigt (vilket allt för ofta tyvärr verkar vara en negativ sak? De säger åt mig; Gör en sak i taget! hmm?), sitter här, bordstar tänderna och lyssnar på nyheterna på tv. Hade tänkt försöka komma i säng snart, kroppen är helt slut, men jag vet inte redigt varför.. Antar att det beror på värmen? MER KYLA ÅT FOLKET! hehe..

Förövrigt har jag namnsdag idag (Eleonor!), mindre viktigt men nämner det ändå. I morgon fyller Italienaren 50, kusinen 18, kompisar; 23 och 21. Hur kommer det sig att alla människor bestämt sig för att fylla år i morgon? Ska orka mig bort till 21åringen och ge henne en liten paket, kusinen och 23åringen får nöja sig med sms. Italienaren vet jag ej om ja träffar i morgon, om inte så ska han bjuda familjen på restaurang på fredag (kan ni täna er, jag och min familj på restaurang, jag tror faktiskt aldrig att det har hänt?!) och på lördag kommer lite släktingar och firar han, då blir de grillparty och mamma har köpt hem en del barkardi breezer, hur ska detta gå? Vet inte ens om ja ska dricka någon, tror inte det. Tycker det är fel att dricka framför mina syskon, tycker de har haft nog med sånt! Är iallafall ledig i morgon och har fått en "extra-tid" på CLV för samtal innan hon går på semester. Blir säkert bra.

Jag känner mig.. ängslig? nej, jag vet inte. Varje dag påminns jag om mitt liv, om framtiden och det skrämmer mig. Kanske finner jag aldrig någon som kan acceptera mig för den jag är, någon att älska och någon som älskar mig. Kanske blir aldrig mina drömmar om att få bli mamma sanna. Kanske kommer jag aldrig att skapa en egen liten familj. Och det skrämmer mig. Det ger mig lite smått panik att tänka på. Så jag försöker låta bli, men det är inte det lättaste när man jobbar på ett fik där det mer eller mindre varje dag kommer små familjer med små söta barn (och jag vill bara kidnappa dem och ta med dem hem, hehe. kanske inte jätte populärt?). men men, det får bli ett eventuellt kapittel senare i livet, just nu är det nog inte rätt tid ändå (hur vet man att det är rätt tid?). Men mina vänner, det är inget att fundera över, kommer det så kommer det. kommer det inte så gör det inte det. Förhoppningsvis märker jag vilket! :)

Idag är en dag då ja saknar henne igen. Snart 5 månader och fortfarande värker det!

Hittade en gammal "dikt" jag skrivit. Antar att den förklarar ganska bra det jag vill säga idag;

Fingertoppar

fyllda av magi

smeker lätt

flickans hud

över kurvor

och gropar

nyckelben

som skriker

efter beröring

och tomma ögon

som endast

Han

kan fylla

Läppar

fyllda av magi

planterar kyssar

i hennes bleka ansikte

och hud mot hud

som bränner

svaga ilningar

som rysningar

och kalla händer

mot en varm kropp

och sedan han

som viskar i hennes öra

de magiska ord

hon så gärna vill höra

för att älska

är det vackraste

två människor

kan göra

[värm mitt kalla inre!]

Jag har kollat redigt ordentligt i almernackan, idag är det Lördag! Veckan som gått har varit mer eller mindre kaotisk. I tisdags kväll såg jag Italien slå ut Tyskland och i onsdags kväll såg jag Frankrike slå ut Portugal (för er inte så snabbtänkta betyder det Italien-Frankrike i final, helt otippat från min sida!). Men sen är det mest fragment. Jag ringde jobbet och sjukanmälde mig i torsdags, jag hade en "dra-åt-helvete-värlen" morgon så att trampa över en halvmil i den tropiska värmen känder inte alls lockande (slarvmaja, man kan ju inte bara ringa och sjukanmäla sig sådär, nu får det bli skärpning!!), jag lugnade ner mig lite och solade endel på balkongen. Och sen, hur det nu gick till har jag ingen aning om, kom mamma förbi och sa att det var fredag, men det kunde det ju inte vara, för isf skulle jag ju jobbat? Vi argumenterade lite gran men hon var övertygad om att det var fredag så jag fick ge mig (med andra ord missade jag en dag till på jobbet, och jag vet inte om jag ringt och sjukanmält mig? Jag får prata med Inger om det på måndag!). Men jag kan inte för allt i världen komma ihåg att jag sovit, att det varit natt, att det blivit fredag. Det skrämmer mig, redigt ordentligt oxå! Jag var trött så jag låg i sängen och vilade på eftermiddagen, funderade över vart torsdagen tog vägen (givetvis hittade jag den inte någonstans i mitt fullproppade huvud).
På kvällen var det fest som gällde, jag var lite halvladdad men kom igång ganska snabbt. Fem tjejer och så Putte. Eftersom att jag inte tål så mycket så var det full fart på mig redan från början, munnen gick som en kulsprutaså det är mest troligt att mina vänner får uppsöka läkare idag för skoskav i öronen. Två cider och tcå bakardi Breezer gick ganska lätt ner (även om jag fick en hel del hjälp), Sen skulle ja ju smaka lite här och där så en del blev det ju. Sadaf, Sara och jag tog en skön liten promenad barfota mitt på vägen, Sadaf hämtade sin bil så vi kunde bege oss ner till stan och jag pratade lite allvar med Sara (så allvarligt det nu kan bli med alkohol i kroppen, men i vilket fall som helst så menade jag vartända ord). Huxs flux så var vi nere på stan, social som man är så hälsade jag på varvarannan människa vi mötte. Jag fick mer eller mindre skamliga förslag av en slempadda vid namn Jocke, annars var det inte mycket action på pojkfronten, och skönt var väl det!?
På väg till De Luxe skaka jag hand med en polis och berömde hans ursnygga poliströja (jag vill oxå bli polis när jag blir stor), försökte få rabatt på inträdet för att jag och "kassörskan" gått på samma skola (dessutom fick jag visa legg två gånger, hur liten ser jag ut att vara egentligen?), men priset var 100 så jag fick betala 100. Vaga minnen av De Luxe, tycker det påminner som en jäkla bordell, eller en stor laburint detta ledde till att jag fick panik och dessutom började alkoholen vända sig i magen på mig. För att dölja hur jag kände mig irrade jag runt som en yr höna, och visste varken ut eller in. Ganska snart (tidsuppfattningen finns tyvärr ej vid det här tillfället) letade jag mig ut ur laburinten med Sadaf i hälarna. Sara kom oxå galoperande för att se hur det stod till med mig. Jag satte mig rakt ner mitt på gågatan utanför De Luxe och försäkrade dem om att jag mådde bra, jag behövde bara lite luft (jag lurade ingen, inte ens mig själv). jag försökte resa mig men de gick sådär så jag bestämde mig för att sitta kvar, jag satt ju rätt bra där trots allt, tills det kom fram en vakt och frågade hur det var med mig. Att om de inte fick upp mig från gatan skulle han bli tvungen att ringa efter polis så de kunde köra mig till fyllecellen. Jag sa Nej tack så tydligt jag kunde och förklarade för honom att "Jag är Inte full, det är bara min kropp som är det". Hur som helst kom ja upp på bena (med lite hjälp) och vi knatade bort till bilen. Jag sa att ja kunde ej åka hem för ja hade ju dragit ner Putte på stan, skulle precis ge Sara hans nummer när han kom tjoande och skrattade lite åt pizzan jag lagt längre ner på gatan. Hem kom vi och i säng kom jag. Sov till halv sex i morse sen duschade jag! Har legat och vridit mig i sängen tills alldeles nyss då jag virade täcket om mig och satte mig här. Min kropp har nog något kemiskt fel, för den känner aldrig någon baksmälla (hade lite ont i huvudet när ja vaknade men 2 alvedoner så ordnade det sig) och för det är jag den evigt tacksam. Kvällen började bra, men slutade i ren katastrof. Att jag aldrig lär mig, jag tål inte alkohol (jag ser vissa tendenser i mitt drickande som skrämmer mig!) och tror att jag ska hålla mig i från det. Jag tror det kallas idioti när man gång på gång tror att sorgerna släpper när man blir full, men blir motbevisad varje gång.

Nog om det, det är snart glömt och förträngt (eller inte).
Idag hade jag planerat att ligga på balkongen och sola, men solen hade visst andra planer. Så då får det vl bli en mysdag, i sängen/soffan framför någon bra film eller ngt. Får väl hoppas på att jag somnar till och sover ett par timmar. Ska gå ner och se om jag kan få tvättid i morgon oxå. För nu svämmar tvätten över, jag tycker att det borde finnas high-tech gadreober som man bara behövde hänga in kläder och sånt i, och när man ska använda det nästa gång så är det rent. varför är det ingen som varit så smart att uppfinna det?

Nu ska ja gå o dränka min torra strupe, det var fasen va törstig jag är!!

Värmen är helt och hållet outhärdlig! Vart är mina svala vindar som jag andökte om? De har jag inte märkt något alls av! Hela jag är mer eller mindre vidbränd och nu är jag trött på värmen, nu vill jag ha lite kyla! Kunde det inte hålla sig runt 15 grader eller något? Tänk er själva, att stå inne i ett fik hela dagarna, utan fönster och utan fläkt (det finns fläkt men den kan vi ej ha på när vi bakar sådant som ska jäsa, dör då får degen inte stå i drag) med ugnen på 225 grader och baka 4 plåtar bullar och 5 plåtar chaibatas. Gosh, jag tror ju att jag ska dö varje dag på jobbet, som tur är så är det inte bara jag som klagar på värmen, vi är tre stycken i köket som inte skulle klagat på lite svalare väder!

Igår var jag på allsång i Linneparken, och jag ska erkänna (trots att risken finns att jag får en pesnionäs stämpel på mig) att jag la 60 kr på att få en sittplats på bänkarna framme vid scenen. Och jag ångrar inte mig överhuvutaget, det var värt vartända krona; Andres Echstreto (eller hur det nu stavas!) är helcharmig, Augustina dö kul, förbandet (som jag ej minns namnet på - dålig stil av mig) va helsköna och Åsa Jinder sjöng så vackert! Tänk dig själv, att sitta (trots träsmak i rumpan och ont i ryggen av bhn som skavde på solbrännan) och lyssna på Åsa jinders vackra röst, en underbar kärlekssång medans solen går ner och sval vind (ja, lite sval vind har jag fått, men nu efterlyses mer på dagarna!) som smekte kinderna och lekte med håret. Ja det var helt fantastiskt, och jag log, jag log verkligen. Det enda vad någon att dela känslan med (visst, Marie och hennes mamma var ju brevid mig, men den känslan jag ville dela, var kanske inte så passande att dela med dem), någon att hålla i handen, någon att älska! För att avsluta den härliga kvällen kom Andres in på scenen igen, jag sjöng med för fulla muggar! satt och hoppade till musiken mer eller mindre hela kvällen, stackars kvinnan som satt till höger om mig, som jag hoppade så vore det inte konstigt om hon blev åksjuk! Nästan vecka blir det till att dra sig dit igen, då är Anna Book där. Åh, jag tycker att hon är så mysig, och hennes utstrålning är helt otroligt, det får Inte missas!!

Så, imån är jag ledig igen. Men denna veckan finns det ingen planering. Jag ska bara ligga i sängen, frammåt ett när solen kommer till min balkong så kanske jag flyttar ut där (ja, trots att jag hatar solen är det bättre att ligga i den och bränna mig (ännu mer) än att ligga inne under det extremt varma täcket!). Det är den enda planeringen hittills. Funderar på att låta bli att sätta på datorn, stänga av mobilen och bara vara för mig själv. Lämna världen utanför. Nej, det kanske inte är en jätte bra fundering jag har där, och ja, det kanske finns massa mer eller mindre dumma andledningar till att mina tankar går i de banorna. Men, vi får väl se hur det blir, får se vad morgonen dagen har i sitt sköte!

Jag kanske behöver något annat?

Jag tror bannemig att Växjö har blivit attakerad av en äcklig värmebölja! Jag håller på att gå under av värme, jag tycker verkligen inte om att vara såhär varm! Så att så fort man rör sig är kroppstemperaturen uppe i högt över normalt och det blir till och med svårt att andas. Nej, jag vill ha det svalare. Mycket svalare. Jag vet att det är många som inte håller med mig nu, och tycker att jag borde sluta klaga, det är ju sommar och då ska det vara varmt, jag vet. MEN, kan vi inte göra en kompromiss då? jag kan väl få lite svala vindar ialla fall? Snälla?!

Idag har jag ätit pizza, och kommit fram till att det är ju inte ens gott egentligen! Men det var ju gratis ("Esset" bjöd) och jag hade ingen ork att ställa mig till i den här värmen och laga mat, så pizza fick det bli. Sen har jag ätit aningens förmycket choklad. Det är verkligen farligt gott! Jag skulle utan tvekan kunna leva på choklad och mineralvatten. Helt klart! Men, det kanske inte vore så sunt? Hehe. Från och med i morgon ska jag börja leva sunt (eller hur?).

Lägenheten är städad och det känns bra, det började bli lite för mycket klädhögar och katthår överallt. men nu är det lite prydligare och det känns bra! Efter städningen kokade jag, men 20 minuter i en iskall dusch fick min kropp att svalna (LITE), skönt så länge håret är blött och ligger kallt mot nacken och ryggen, tyvärr torkar det ju, och det mår ju inte jätte bra av att jag går och blöter ner det hela tiden. Men är det vad som krävs så är det värt att! Kan ju inte sitta här och smälta!

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, det är som att hela jag håller på att slitas itu. Som att det hela tiden finns två krafter inom mig, som strider. Två olika åsikter, två olika viljor, om allt, precis allt. Det tär på mig och jag är trött mer eller mindre hela tiden. De säger att jag måste försöka försonas med mig själv, men hur gör man det? Det kommer väl det också, ¨jag måste bara reda ut allt inuti mig. Det är tur att jag får hjälp, det är tur att det finns varma människor runt mig som står ut och det är tur att det någonstans i mig bor en liten överlevare!

Men, kära vänner, trogna läsare (haha, Erica, jag tror nästan du är den enda som läser här :)), jag är 160 cm kaxighet, när livet kaxar upp sig mot mig, så kaxar jag tillbaka. Så ligger det till! För ni vet, det finns inga alternativ än att gå frammåt. Det finns bara en väg, den svåra vägen. Att gå något annat håll vore som att gå rakt ner i graven, och det är det inte värt efter allt jobb jag har lagt ner. Visst fasen finns det en framtid bakom bergen, och dit ska jag. Och jag vet flera stycken som ska med mig dit! Vi ska dit allihopa!