Övergången mellan fredagen och lördagen är avklarad, klockan är 01,55 nu när jag börja skriva och jag borde verkligen ligga i min säng och sova nu, men det är ju helg, så då är det lite mer okej att vara uppe. Jag fastnade framför datan här, hamnade på resesidor och jag är så sugen på att resa bort så jag håller på att spricka, synd att man inte är gjord av pengar! Jag behöver verkligen komma bort, jag vill verkligen bort från vardagen lite, kan jag väl få vara värd? Men i ett par år till kommer det bara bli drömmar, det ska mycket till för att jag ska spara ihop till att resa. Ska försöka spara (jätte enkelt när man lever på minimiexistens) nu i höst och hoppas på att tomten kommer med lite pengar vid jul, så kanske, KANSKE jag kan åka utomlands nästa år. Jaja, den som lever får se. Kanske vore det lättare att "visa upp sig" där, där det inte är ngn som känner en o ingen som man kommer träffa mer i hela sitt liv? Kanske är det lättare att ta folks reaktioner då? Kanske inte. Det kanske skulle bli likadant, jag åker på solsemester och går bara i långärmad. Hur skulle det se ut? Suck, jag får nog planera resan om ett par år..

Sömnpillerna är tagna för ett tag sen, borde verkligen gå o lägga mig. men jag vet inte, känner ett sånt behov av närhet, Kramar och pussar, det kommer sånna ryck ibland, när ja känner mig extremt ensam, när jag vill försöka vara liten. Men, jag har tur som har två hårbollar som håller mig sällskap, den ena sitter här brevid och väntar på att jag ska gå och lägga mig snart. hihi

<-- So, this is my darlings, mina barn. Moltas Aka. Molte (den mörke = 2år) och Lottis aka. Lotta (den vite = 11 år). De är mina ögonstenar, mitt allt. Så kelna och sällskapssjuka, och Molte är extremt busig me, men Litta sätter han på plats ibland, han har inget för att ge sig¨ på den gamla tanten :) I vilket fall så är de underbara och ahar tröstat mig många gånger, Lottis har torkat många tårar, Hon har till oc med en egen kudde i sängen, så hon ligger precis brevid mitt huvud och snarker, Moltas ligger oftast nere vid mina fötter. Jag Älskar dem, min små darlings!

Fick en massa gamla kort av en vän i veckan, det är trevligt med kort, inte några höjdar kort på mig direkt, men jag tycker ju aldrig om att vara på bild så :) Men vi tog många fina naturbilder, dessa tre berör mig verkligen; Den första (här till höger) ger mig verkligen en bild av mig själv ibland, så ensam, så avskalad men samtidigt gåtfull (hur nu det går ihop sig). Jag tycke att det betyder så mycket, den berättar en egen berättelse för alla som orkar lyssna på den.

Nästa bild (till vänster) är detta vacka minivattenfall, Omringad av grönt som växer som ett skydd, och de små bladen som bara flyter med.

Sen har vi sista bilden (till höger) , en ro-givande bild. "Vi bygger broar till famtiden". Om jag går över dessa broar tillräckligt många gånger, så kanske framtiden står där till slut. Och tittar på mig, vem vet? Den kanske gömmer lite framtidshopp och tro om vi står å den tillräckligt länge? Det återstår att se, det får testas helt enkelt.

Ja, jag tycker, att sånna här enkla saker kan vara så vackra.. Det får snart bli en naturpromenad för min del, dels runt sjön, men oxå ut i bokhultet. Naturen är så underbar, det kan ni inte säga ngt annat :)

Usch, jag börjar bli så där sentimentalt trött att ja bara skulle kunna lägga mig mitt på folvet o gråta, men lite ordning och reda får här va, men datan ska loggas av nu och Ida ska krypa ner i sängen. Önskar er alla en trevli nattsömn. *Over and out 02.37*