Så var det kväll igen, eftersom att ja är "kvinna" så kan ja göra flera saker samtidigt (vilket allt för ofta tyvärr verkar vara en negativ sak? De säger åt mig; Gör en sak i taget! hmm?), sitter här, bordstar tänderna och lyssnar på nyheterna på tv. Hade tänkt försöka komma i säng snart, kroppen är helt slut, men jag vet inte redigt varför.. Antar att det beror på värmen? MER KYLA ÅT FOLKET! hehe..

Förövrigt har jag namnsdag idag (Eleonor!), mindre viktigt men nämner det ändå. I morgon fyller Italienaren 50, kusinen 18, kompisar; 23 och 21. Hur kommer det sig att alla människor bestämt sig för att fylla år i morgon? Ska orka mig bort till 21åringen och ge henne en liten paket, kusinen och 23åringen får nöja sig med sms. Italienaren vet jag ej om ja träffar i morgon, om inte så ska han bjuda familjen på restaurang på fredag (kan ni täna er, jag och min familj på restaurang, jag tror faktiskt aldrig att det har hänt?!) och på lördag kommer lite släktingar och firar han, då blir de grillparty och mamma har köpt hem en del barkardi breezer, hur ska detta gå? Vet inte ens om ja ska dricka någon, tror inte det. Tycker det är fel att dricka framför mina syskon, tycker de har haft nog med sånt! Är iallafall ledig i morgon och har fått en "extra-tid" på CLV för samtal innan hon går på semester. Blir säkert bra.

Jag känner mig.. ängslig? nej, jag vet inte. Varje dag påminns jag om mitt liv, om framtiden och det skrämmer mig. Kanske finner jag aldrig någon som kan acceptera mig för den jag är, någon att älska och någon som älskar mig. Kanske blir aldrig mina drömmar om att få bli mamma sanna. Kanske kommer jag aldrig att skapa en egen liten familj. Och det skrämmer mig. Det ger mig lite smått panik att tänka på. Så jag försöker låta bli, men det är inte det lättaste när man jobbar på ett fik där det mer eller mindre varje dag kommer små familjer med små söta barn (och jag vill bara kidnappa dem och ta med dem hem, hehe. kanske inte jätte populärt?). men men, det får bli ett eventuellt kapittel senare i livet, just nu är det nog inte rätt tid ändå (hur vet man att det är rätt tid?). Men mina vänner, det är inget att fundera över, kommer det så kommer det. kommer det inte så gör det inte det. Förhoppningsvis märker jag vilket! :)

Idag är en dag då ja saknar henne igen. Snart 5 månader och fortfarande värker det!