Jaha, någonting blir uppenbart för dem och så bryr de sig helt plötsligt. Släktingar som man bara träffar vid släktkalas och sådant ringer och bjuder hem mig till dem "för vi har ändå inget för oss". Är det nu jag ska säga Tack? Visst blir jag glad, de visar att e bryr sig. Men samtidigt är det frustrerande och känns så falskt, helt plötsligt är man viktig? Nej jag förstår inte, tyävrr människor, jag förstår er inte! Nu vet jag inte hur jag ska bete mig, jag känner mig granskad och det känns som att era ögon hela tiden letar efter bevis, som att era tankar är "besudlade" av den nya informartionen. Jag är Ida, bara Ida, gamla vanliga skrattande Ida. Det är bäst så!

Och i morgon ska jag till Farbro Barbro, det ska ju bli spännande (inte?). Vad ska jag säga? Hur börjar man? Vad börjar man? Vad sägs? Äsch, ja hoppas på att hon leder samtalet in på "rätt" spår. Kanske går jag bara dit och säger att allt är bra? Vi får se, 11 timmar tills dess, oron sitter som en klump i magen. hualigen! jag är ju inte sjuk, vad ska detta vara nödvändigt för? Undra om hon skulle uppskatta att jag kallar henne Farbro Barbro? Är det värt att kolla upp?

Förövrigt har jag spenderat kvällen hemma hos mamma (ganska krystat), vi såg på allsång och bror min och jag sjöng med när Lordi uppträdde (men Anders Lundin är så tradig, jag saknar Berghagen!!) sen såg vi dokumentären och Auschwitz (jag vet att jag ej kan stava till det), fy fasen så hemskt det är, att En människas planer kunde döda så många människor. En dag skulle jag vilja åka och kolla på ett koncentrationsläger, jag tycker det är intressant sånt där. men allvarligt talat är jag inte helt säker på att jag skulle klara av det, så jobbigt. Vi åt choklad och Ola spelade gitarr, sen körde han mig hem och nästan viskade när jag gick ut ur bilen "take care". Jag älskar dig bror min. Det gör så ont att se er må dåligt, det gör så ont att veta att saker jag gör får er att fara illa. Mina syskon är underbara!

Himlen är vacker, blå med små mörka bommulstussar lite här och var. Jag skulle vilja känna på molnen, undra om de känns som sockervadd?