(smyger in ett inlägg till här innan ja ska ta sovknarket och gå o lägga mig) Ibland blir man så frustrerad, jag är så frustrerad på vissa människor att jag bara vill kräkas på dem (Nej Erica, det är inte dig jag menar:P)!! Va fan tror dem? Åhh, GAH! machmulach!! Dessutom är det där med kärlek bara ett påhitt för jäkligt fantasilösa personer som inte har något annat för sig. Så de började sliska sig med varandra. hehe. Allt är bara frustration mina vänner, frustration.

Och katten försvann *poff* helt väck.. Så orolig som jag är och extremt förälskad i min lilla gangsterkatt (som jag egentligen fått för mina synder - måste ha extremt många synder fresten;)) så går ja ut och leta upp honom (jag såg honom faktiskt nerdanför balkongen på cykelvägen), tänker en snabb tanke om att han är väldigt lugn och bits inte lika hårt som han gjorde sist han rymt, men viftar bort det med förklaringarna att han sprungit så mycket att han ej orkar och att han är glad att se mig. Döm, om min förvåning när jag öppnar dörren, och min katt som jag håller i famnen står innanför dörren och vråååålglor på mig (för er som nu inte hört historien innan ska jag nu klarlägga; katten jag höll i famnen var Inte min katt, utan en som var extremt lik min. Min katt var egentligen inte alls försvunnen, han hade bara gömt sig när jag letade efter honom, det är frustrerande när någon leker kurragömma med en utan att man vet om det). Jag hade kidnappat en annan katt, så jag fick snällt släppa ner den stackars katten och se till att han hittade tillbaka där jag tagit honom. Upptäckte senare ett sår på armbågen men tänker inte oja mig över det, tycker att jag mer än nog förtjänade det efter att ha tvingat upp den stackars katten i min lgh. Men märkligt va det, han luktade till och med som min katt (ja, jag är konstig och känner (tydligen inte) igen mina katter på lukten). Gah, sådär. lite utagerat. Katterna ligger fint och sussar och jag ska snart göra det samma.

likt silkestrådar

mot sandpapper

var dina fingertoppar

mot min hud