Jahapp, då var man tillbaka inom psykiatrins slutna väggar. Slutenvården är verkligen helt anorlunda sett inifrån än utifrån. Inte ens färdigheterna om att gå en promenad vid ångest går att genomföra (om man inte skött sig så bra som ida har och får massa permissioner!). I går hade jag sista läkarsamtalet med idiotläkaren Bernad och den vikarierande överläkaren Johanna. Johanna läste mina tankar och gav Bernad både en och två verbala knäppar på näsan, och på måndag är det baj baj Bernad, han slutar! Yippi! Planeringen är att börja jobba till veckan igen, men fortfarande vara inskriven på avd 53. Alltså till en början sova där. Det kan nog bli bra. Inatt har jag sovit nästan FEM timmar, det har ja inte ens sovit tillsammans om vi räknar de tre senaste nätterna, det måste vara något fel någonstans. Spelade Skipbo med Jolanta o någon resus-brud inatt, Jolantaär så kvick i käften så hur dåligt man än mår kan man inte annat än att flina åt henne. Hon är en mycekt snäll människa! (eller va tycker du Stina?)
Jag jobbar dagarna i ändå med mig själv, försöker ändra tankesätt och acceptera saker omkring mig, det är svårt. Mycket svårt. Men att jag ens lägger ner energi på det måste väl vara ett gott tecken? Så, vad har jag för viktig informartion att lära ut efter denna veckans vistelse bakom låsta dörrar?
- Ät aldrig prickikorv! Lukten vill lixom aldrig försvinna, allt luktar prickikorv, en lukt som verkligen etsar sig fast i näsan!!
- Spela yatzy med Konstapel Roger är trevligt, främst med tanke på att jag utklassade både honom och Anneli totalt :)
- 2012 kommer det i amerika endast tillåtas ett barn per familj, bryter man mot det hamnar man i världens mest "moderna" fängelse, där man får en sensorliknanade sak inskjuten i magen som man kan bli styrt och även smälld i luften av o man inte följer order (extremt dålig film på tv i natt som jag bara orkade se början på!)
- Att äta 200g choklad rakt upp och ner efter att inte ha ätit så mycket godis på en vecka ger en fruktansverd känsla av illamående och snart utlösande explossion, som sitter kvar långt in på natten! *varning*
- Dela aldrig frivilligt rum med en gammal (dock mycket snäll och trevlig) kvinna, som är beroende av vinergummi och gott och blandat, har mardrömmar, snarkar och fiser (gör vi nog alla när vi sover men ändå), ringer på personalen stup i kvarten och inte skäms ett dugg för att varken byta om i vårt 4sängs rum eller gå iut i korridoren halvnäck för att få lite hjälp. Det blir inte så mycket sömn då.
- Skaffa inte abonemang precis innan du blir inlagd inom slutenvården, speciellt inte om man heter Ida och är en messoman i vanliga fall. Det kommer bli en DYR telefon räkning för mig nästa ånad *ångest*.
- Det kostar 80kr per dygn som man är inlagd, med lite lätt huvudräkning kan vi konstatera att nästa månad blir det till att leva på vatten och luft för ida!
- Elförbrukningen i lägenheten blir minimal!
- Man är ensamt inständ, men kan ändå inte gå undan och vara Ensam någonstans.
- Det är kul att se en läkare "förnedra" en annan läkare!
- Instängdheten och brist på sysselsättning gör en väldigt nyfiken på allt som händer på avdelningen, och ibland får man veta saker som man helt klart skulle klara sig utan!
[Förövrigt skrattade Bernad i tisdags när han konstaterade att "haha, det var inte länge sen du.." och då han skrev ut mig frågade han om jag ville ha hjälp med mina ätstörningar.. hm, de som inte finns?]
Förövrigt, det är skönt att vara hemma, det är jobbigt att vara hemma. Det känns jobbigt att snart behöva cykla iväg till avdelningen, det känns skönt att kunna göra det. Är det bara jag som ibland känner att jag är för frisk för att vara sjuk och för sjuk för att vara frisk?
I morgon far Ola till Sthlm, hans skola börjar på måndag. Kommer ej att se han på en månad, och kunde inte krama honom hej då igår. Jag kommer sakna honom!
